Italiensk fotboll har inte alltid varit fylld av spelare i världsklass och “primadonnor”. Under det senare 1400-talet uppstod en version av sporten som var minst sagt en våldsam affär. Spelad i Florens, är berättelsen kring Calcio Fiorentino fylld av blod och rivalitet.

Italiensk fotboll med knytnävsslag och brottning

Det finns ingen frågan om att italienare älskar fotboll. Med flertalet storklubbar i landet samt stor framgång på den internationella arenan, tog de som senast EM-guld nu i somras. Bland vindruvorna, pastan och de romerska kvarlämningarna, finns det dock ytterligare en sida av italiensk fotboll. Spelad genom århundradena, har Calcio Fiorentino (Även känt som Calcio Storico) i cirka 600 år varit en tradition av en exceptionellt våldsam art.

Ursprunget

Grundidén med sportevenemanget var ganska simpelt. Under 1400 och 1500-talet var dagens Italien ett land splittrat i flertalet stadsstater och mindre furstendömen. När romarriket bröts upp, följde ett antal försök från allehanda kungligheter att ena det tidigare imperiet under en tron. Detta visade sig vara en svår uppgift. Italienarna hade vid det här laget tröttnat på att stå enade under en makthavare hundratals mil bort.

Med en massa små stater som delar en landmassa såsom Italien, uppstår det rivaliteter titt som tätt. Det var näst intill ständigt konflikt någonstans, där vissa årtal på kalendern kunde bestå av ett tiotal krig som utkämpats. Calcio Fiorentino var därmed en lösning på denna rivalitet. För att förhindra krig, kunde städer och provinser mäta sin styrka med att nominera sina bästa slagskämpar till en fotbollsmatch med minst sagt diffusa regler.

Reglerna

Skall man spela en match Calcio Fiorentino behöver man först och främst manskap. De två lagen som tävlar måste bestå av tjugosju man vardera. Av dessa är fyra målvakter (It. datori indietro), tre ytterbackar (It. datori innanzi) samt fem halvbackar (It. sconciatori). Resterande spelare har rollen som anfallare (It. corridori). Domarstaben består av en huvuddomare samt sex linjedomare. En åttonde medlem av domarteamet sitter utanför spelplanen.

Spelplanen skall vara dubbelt så lång som den är bred. De vanligaste måtten är 100m x 50m. Ytan består allt som oftast av sand, vilken sprids ut på ett torg eller öppet landskap inför en uppkommande match. Det krävs ingen vissla för att dra igång matchen. Istället avfyras en mindre kanon, vilken markerar att tävlingen har dragit igång. Spelbollen slängs in i mitten av planen, och kampen kan ta sin gång.

Våldet

Idén med Calcio Fiorentino är likt i mer konventionell fotboll att få bollen i motståndarens mål. Tillvägagångssättet skiljer sig dock lite. Det första som händer när en match inletts, är att de femton anfallarna på vardera sida börjar utkämpa en våldsam kamp på planen. Här tillåts allt från brottning, boxning och alla de möjliga våldsamheter. Syftet med denna initiala sammandrabbning är att trötta ut, eller slå medvetslös, motståndarnas försvar.

När tillräckligt många av försvararna på endera sida har fallit ifrån till följd av slagsmålet, kan bollen börja avancera upp på spelplanen. Detta sker dock inte helt utan risker. De försvarare som återstår får ta till alla möjliga knep för att förhindra att bollen går i mål. Här kan våldet ibland ta en illasinnad ton, varpå domaren får kliva in och lugna ner situationen. När ett lag har kommit en bit fram mot motståndarnas kortända på planen, kan de försöka få in den i mål. Det gäller dock att ha precisionen på sin sida. Missar man målet som anfallande lag, tilldelas motståndarna en halv poäng.

Detta pågår i 50 minuter. Därefter avslutas kampen, och poängen räknas samman. Traditionellt brukade det segrande laget tilldelas en Chianina, vilket är en typ av renrasig ko. Dessa var högt värderade förr i tiden, och ansågs vara en värdig trofé! Calcio Fiorentino, våldsamt och medeltida som sporten än må vara, pågår än idag. Dock sker dagens matcher under lite mer kontrollerade former, även om våldet fortfarande står i fokus.

De nutida segrarna tilldelas dock varken någon ko eller en annan typ av boskap. Istället bjuds de in på en fin middag för att fira segern.

När spriten tillåts flöda fritt kan en annars fredlig situation ibland eskalera till något exceptionellt våldsamt. Att folk har varit involverade i slagsmål på fyllan är inte direkt en ovanlighet. I vissa fall kan dessa handgemäng dock nå astronomiska proportioner, som i Philadelphia 1742.

Ett rekorderligt sjömansslagsmål

När stora krogslagsmål tar vid, tycks det efterföljande kaoset och krossade spritflaskorna vara som honung för sjömän. Starka karlar med saltvatten i ådrorna har en tendens att svinga loss närhelst tillfället uppstår! Precis så var fallet en ödesdiger dag i den amerikanska staden Philadelphia år 1742. Innan revolution och frihetskrig hade nått jänkarnas stränder, fanns det redan gott med kampvilja på kontinenten.

Politiska val, religion och knytnävar

Det enorma slagsmål som bröt ut i staden kom som följd av anklagelser av valfusk. Det, samt självfallet en överkonsumtion av alkohol av burdusa sjömän. Under 1700-talet representerades de amerikanska kolonierna, då tillhörande Storbritannien, av så kallade samlingar (Assembly). De som satt i dessa positioner valdes in av folket i processer som ofta stod under kritik från de underrepresenterades sida. I just Philadelphia fanns et även en god dos av religion inblandat, vilket sällan leder till goda ting.

De som följde den anglikanska tron, misstänkte att stadens kvävare planerade att fuska till sig valet genom att tillåta tyska immigranter utan medborgarskap att lägga röster. Om dessa misstankar låter bekant, beror det på att samma anklagelser existerar än idag i den politiska sfären. Kvävarna i Philadelphia kände minst sagt ett obehag över den hatiska inställningen från sina anglikanska vänner, och försökte sätta stopp på bland annat serveringen av alkohol i hopp om att känslorna skulle lugna ner sig lite.

Första slagen svingas

Nu hade Philadelphias anglikanska population två problem på händerna. Misstankar om valfusk samt en sinande alkohol. Båda var oförlåtliga under 1700-talet, speciellt när det kommer till de sjömän som satt vid borden på puben Indian Head. När två kvävare försökte få den anglikanske pubägaren Peter Robinson att sluta servera drinkar, bemöttes de av en ilsken blick och möjligen ännu ilsknare ord.

Deras förhoppningar på en fridsam valdag slogs i spillror när sjömännen på puben fick nys om att kvävarna ville se deras glas stod tomma. Raka motsatsen blev fallet, då ett par kraftigt berusade karlar samlades kring en sjökapten vid namn Mitchell, som uppmanade till våldsamheter! Påkar togs fram, glasflaskor slogs sönder och allmän hysterisk galenskap tog plats i dessa spritdränkta seglarhjärnor, när de prompt marscherade ut genom pubens dörrar i jakt på folk att slå ner.

Vad som började med en liten gruppering uppretade sjömän, utvecklades snart till kravall-liknande scener. den polisiära myndigheten i Philadelphia kunde inte hantera den växande folkmassan av anglikanska vinälskare, och ett brutala slagsmål mellan tusentals personer bröt ut över stora delar av staden. Blodet flöt på gatorna jäms med allehanda likörer, när stridigheterna nådde sin kulmen framför stadshuset.

Varken vinst eller vin

Tids nog kunde saker och ting lugna ner sig. Av näst intill oförklarliga anledningar, rapporteras inte en enda person ha avlidit som följd av slagsmålen. Även antalet skador som behövde sjukvård var relativt lågt med tanke på det kaos som utspelat sig. Blev det några som helst konsekvenser på det våldsamma beteendet? För den anglikanska befolkningen i Philadelphia, blev saker och ting inte direkt bättre.

Politiskt sätt var det ett fiasko. Som resultat av våldet hade de besudlat sitt namn, och resten av stadens invånare blev avskräckta från att lägga sina röster på anglikanska kandidater i valet. Även deras annars så fria spritkonsumtion fick sig en törn, då nya lagar och reglementen infördes för att få bukt på det hämningslösa drickandet. Det sägs att våld inte löser några problem, och för de stackars Philadelphiaborna tycks detta uttryck stämma väl. Till historien gick de dock, när de stod gästabud för det största krogslagsmålet någonsin! En fjäder i hatten, eller i alla fall en droppe näsblod på kullerstenarna.

Få saker är mindre smickrande än en riktigt avskyvärd tatuering. Här kommer vi att lista tio av de olycksaliga själar som antingen av misstag eller ren och skär illvilja gentemot sig själv som satt fult bläck i skinnet.

10 fulaste tatueringarna

Att skaffa sig en tatuering kan vara ett ödesdigert beslut. Motiv, storlek och tatuerarens skicklighet måste tas i betänk innan man sätter sig i stålen och låter nålen dansa över skinnet! Allt som oftast går det ganska så bra. Man lämnar salongen nöjd och glad över hur bra tatueringen blev. I vissa fall kan det dock gå riktigt fel. Dessa totala misslyckanden står i fokus för den här artikeln, där vi kommer att lista tio av världens fulaste tatueringar, dock inte i någon speciell ordning. Låt blicken din vika hädan för denna monstruösa “konst”!

• 10. Snooki

På plats nummer tio har vi en tatuering av Tv-profilen Snooki från den amerikanska reality-serien Jersey Shore. Att ha en bild på en kändis är inget nytt. Att denna celebritet dock skal framställas med ett blåslaget öga här inte direkt till vanligheterna.

• 9. Känn dig fri att “döma” den här!

Ett av de mest säkra sätten att få en ful tatuering är att inkludera en ramsa text. Bokstäver är svåra att få till på en yta såsom skinnet. De blir oftast krokiga och åldras inte särskilt väl. Sedan läper man självklart risken av att de ord man önskar blir felstavade. Den här unga grabben har olyckligtvis drabbats av det sistnämnda. Bra eller dålig? You be the “Juge”!

• 8. Djungelns konung

Djurmotiv är ganska så populärt när det kommer till kulturen kring tatuering. Redan under 1800-talet kunde man se sjömän traska omkring i de europeiska hamnarna med allt från valar till hajar och sjömåsar på armarna. Den här personen ville tydligen ha djungelns konung, en tiger, intatuerad. Resultatet blev dock minst sagt undermåligt.

• 7. Fel två gånger om

Som nämnt ovan är texter och ord komplicerade ting när det kommer till tatueringar. Den här personen hade oturen två gånger om. En högst illitterat tatuerare måste ha fått uppgiften att stava ut den här texten!

• 6. A joke of a Joker

Efter att den nu bortgångne skådespelaren Heath Ledger helt revolutionerade karaktären Jokern från Batman, blev det väldigt populärt att både klä ut sig till och tatuera in hans igenkännliga ansikte. Även om det är ett populärt motiv, får man säga att den här tatueraren inte direkt hade en fingertoppskänsla i sin applicering av Jokern den här gången.

• 5. Spindelsyn

Som känt har spindlar en väldans massa ögon. Möjligen kan den här personen ha siktat på att inkarnera den goda synen av dessa småkryp med den här tatueringen. Oavsett, är den väl ändå lite läskig?

• 4. Superkändisen

Vem skall det här föreställa? Vågar man på sig en gissning? Svaret kan möjligen överraska, då det är en näst intill oigenkännlig avbildning av en av världens största superstjärnor genom tiderna. Så vem skall det då föreställa? Marilyn Monroe, såklart!

• 3. Araknafobi

Ibland kan saker och ting gå fel. Vare sig det var planerat eller ej, så faller inte allt helt enkelt på plats. Vad den här mannen tänkte när han bestämde sig för att tatuera en gigantisk spindel rakt över hela ansiktet, det kan enbart en välutbildad psykiatriker svara på.

• 2. Nio månader, och sedan då?

Det är inte alltför ovanligt att man ibland ser barnvagnar med en liten klisterlapp som säger “Baby On Board!”. Nyblivna föräldrar tycks uppskatta denna formen av relativt torr och fantasilös humor, men finner man det roligt så gör man det. Att dock tatuera in samma lilla fras på en gravid mage kan möjligen ses som ett misstag om man har någon som helst framförhållning. Graviditetsstadiet pågår inte permanent. Så länge den här kvinnan inte satsar på att befolka en smärre stad helt själv, kommer den här tatueringen att tids nog verka lite malplacerad.

• 1. Ett huvud i full rullning!

Om inget annat, så är den här tatueringen intressant. Märkbart gjord med glimten i ögat, tycks mannen på bilden vara ganska så stolt över den lilla farkost som transporterar hans huvud genom livet. Om man skall vara lite lustig, kan man säga att den här tatueringen ger frasen “You’re driving me crazy!” en helt ny mening.

Så, en lista på några av världens sämsta tatueringar. Vilken var bäst i sin fulhet?