KONTAKTA MED OSS

Wow

Armbrytning går helt fel under direktsändningen

Armbrytning är inte så lätt som det ser ut att vara

Publicerad

den

Denna man bryter armen i direktsändningen.
Kolla in klippet här nedan

Fortsätt läsa

Wow

De 47 Ronin – Hämnden och ärans män

Publicerad

den

47 Ronin huvudbild

Det finns en saga om att fyrtiosju samurajer i medeltida Japan som över ett par år spenderade all sin tid och kraft till att hämnas sin mästare. Mer än bara en myt, är detta en sann historia. Nedan kommer nu berättelsen om de riktiga 47 ronin att spinnas fram med allt blod och våld som den innehåller.

Ett åtagande av ära

Att utkräva sin hämnd kan ibland ha ett mycket kostsamt pris. Jakten på upprättelse har genom årens gång lett många män på en väg mot fördärv. Om man dock är fullt medveten om vad de repressalier som kan komma vänta vid vägens ände och ändå finner motivation nog för att ta sig an en vendetta-aktion blir man en mycket farlig person att ha att göra med.

Historien är lika full av män som fruktar varken död eller förgörelse i sitt sökande efter sin rättvisa, buren av en oövervinnerlig kampvilja och levererad med den skarpa änden på ett svärd. Här följer nu berättelsen om fyrtiosju edsvurna krigare i det feodala Japan, vilka tog sig an uppgiften att utkräva hämnd för sin mästares oberättigade död.

En adelsmans död

seppuku

Trots att den gångna tidens adel fostrades i en miljö som jämförelsevis med resten av samhället var minst sagt priviligierad var det inte alltid lätt. Man förväntades vara ansvarsfull, proper samt en förebild för de lägre stående skikten. Dessa reflektioner av sin person stämde möjligen dock inte överens med hur man var som människa. Ett misstag kunde vara kostsamt då det begicks i sällskap av annat högburet folk. Ritualerna, uppförandet och de strikta linjerna inom vilka man fick röra sig som adel var särskilt komplicerade i det gamla Japan. En händelse som kan vittna om de riskfyllda omständigheter som gällde för dåtidens samhällselit är det tragiska ödet för en ung adelsman vid namn Asano Takumi-no-Kami Naganori av Ako-klanen.

I början på 1700-talet var den unge herr Asano inackorderad på ett slott för att lära sig om vett & etikett i adelslivet. En av de uppgifter som tillföll honom var att arrangera en fest för en ämbetsman från kejsarens palats. Till sin hjälp, eller i det här fallet olycka, hade Asano tilldelats en instruktör i kungliga ritualer vid namn Kira Kozuke-no-Suke Yoshinaka. Denne pedantiske man hade vare sig tålamod för misstag eller respekt för Asanos adliga börd och tycktes finna ett stort nöje i att bestraffa sin lärling för varje minsta felsteg. Det som dock tycktes gräma instruktör Kira mest var att han inte ansåg sig ha blivit belönad nog i guld av Asano för sina tjänster. Med en otillfredsställd girighet såg han så till att göra livet på slottet olidligt för den unge adelsmannen.

Seppuku

Det hela kulminerade i en attack av rent vansinne från Asano, som en dag drog en dolk från bältet och attackerade sin besvärlige instruktör. Skadan som orsakades av bladet var ytlig. Ett litet ärr fick märka upp ansiktet på Kira som undslapp med såväl livet som sin generella hälsa i behåll. För Asano blev det dock betydligt mer seriösa påföljder av attacken. Oavsett hur Kira hade bettet sig mot de unga adelsmän som stod under hans ganska så bitska läroplan var han fortfarande en man anställd av den högsta militära makten i landet, Japans Shogun. Så, han stod under mäktigt beskydd av staten. Även slottet som de två hade sina lektioner på tillhörde Shogunen och det var strängt förbjudet att dra varken kniv eller svärd från slidan innanför dess tjocka stenväggar. Asano hade brutit mot två av de mest hårt hållna reglerna i och med sitt anfall och enbart döden kunde följa som konsekvens.

Samurajer

Han tvingades därmed under order att utföra Seppuku, en självmordsritual av den blodigaste arten. En liten kniv används för att skära upp magen tvärs över så att inälvorna väller ut ur det öppna såret. Därefter blöder man till döds, alternativ visas nåd genom halshuggning. Även om Asano kan ha tyckts vara ensam i sin dödsstund så var han ändå adel i Japan. Detta betydde att han hade en smärre här av följeslagare varav en andel var av den fruktade krigarklassen, Samuraj. Dessa män var edsvurna till döden att tjänstgöra sin mästare och dennes skam blev även deras. Asanos samurajer ansåg dock inte att deras herre hade gjort något skamligt. Än mindre något värt att förlora livet över. Enligt dem hade han tvingats till sitt vårdslösa agerande tack vare instruktör Kiras missbehandlande av honom. Nu utan varken en herres sida att stå vid eller en inkomstkälla blev de tidigare så stolta krigarna i Asanos sällskap Ronin, ordet som används för att beskriva mästarlösa samurajer.

Planen för hämnden

Unge Asanos död kunde inte låtas ligga obesvarad. Av hans cirka trehundra samurajer valde fyrtiosju att utkräva den hämnd de ansåg sig ha rätten till. Under ledarskapet av en meriterad och erfaren krigare vid namn Oishi beslutade de sig för att göra upp en plan för att ta livet av instruktören Kira. Det skulle dock inte visa sig bli en enkel uppgift att sätta svärdet i deras mål. Kira var inte helt obefogat nervös över att själv lida sin död som följd av Asanos seppuku. Säkerhetsåtgärder vidtogs så snart kroppen av hans olycksaliga lärling låg i graven. Landet över skickade han ut spioner vilka hade som uppgift att hålla koll på vad den unge adelsmannens tidigare samurajer hade för sig. Han utökade även sin personliga vakt till ett par hundra manskap vilka ständigt följde honom åt varthän han färdades och hans bostad förstärktes med timmer och sten för att kunna hålla stånd mot potentiella anfall.

japanskt slott

Täckmantlar

För att linda in Kiras oroliga själ i ett skynke av falsk säkerhet togs det drastiska initiativ av de fyrtiosju samurajerna. Över en längre period på ett antal år försäkrade de sig om att helt lägga krigarlivet bakom sig. Vissa tog upp jobb som byggarbetare och fiskare medan andra presenterade sig inför sin omvärld som hemlösa och utfattiga. Längst i sin täckmantel gick dock ledaren Oishi. Han lämnade sin fru och sina barn bakom sig. Sedan begav han sig av till en av landets större städer där han gjorde en vana av att besöka horhus och dricka bort sina pengar på nergångna värdshus. Han var i alla åskådares ögon bilden av en slagen man.

Efter ett tag började Kira att känna sig säker igen och tappade intresset för Asanos samurajer, vilka inte tycktes bära på några tankar på hämnd. Spionerna återkallades och majoriteten av hans personliga livgarde nedrustades. Livet återgick till det normala för den girige instruktören, som återvände till sina uppgifter och missbehandlingen av nya unga adelsmän under hans förmynderskap. Det tycktes för honom som att han skulle få fortsätta leva utan några påföljder av hans behandling av Asano. Det här var precis vad de fyrtiosju samurajerna hade väntat på. Kira sänkte garden. Hämndens timme skulle snart infinna sig.

Blodets väg till hedern

Den 14:e december 1703, två år efter Asanos död, möttes hans samurajer upp igen på en hemlig plats i närheten av det slott inom vars väggar deras herre hade tvingats ta livet av sig. De var där för att utföra sitt uppdrag: döda instruktören som låg till grund för deras herres missöde. En tidig vintermorgon, i hög vind och tungt snöfall, attackerade de så instruktör Kiras bostad. Planen var relativt simpel. De delade upp sig i tre grupper på två större och en mindre. De två stora grupperna attackerade hemmet från varsitt håll, där ledaren Oishi anföll huvudporten till bostaden medan hans son ledde en attack på bakgården. Den tredje mindre gruppen tog position på byggnadens tak där de med sina pilbågar skulle försäkra att ingen flydde från platsen för att slå larm.

Samurai svartvit

Även om hämnden stod i fokus var det här ett ärofyllt åtagande. Därmed så fick kostnaden av deras aktioner aldrig överskrida hederns pris. Inga kvinnor eller barn fick komma till skada och alla motkämpar som lade ner sina vapen skulle besparas livet. Detta gällde dock inte den ondsinta instruktören, vars död var ett måste. Genom Kiras bostad blossade små strider upp mellan de attackerande samurajerna och försvararna. Svärd, spjut och dolkar klingade samman likt ett bataljens klockspel. I tumulten mötte flertalet av de försvarande männen sin död. När stridigheterna avtog inledde de attackerande samurajerna ett frenetiskt sökande efter deras mål. Det tog en längre tid innan de fick upp vittringen på Kira, som hade lyckats ta till flykt under kampen genom en hemlig gång och gömt sig i en förrådsbyggnad på en av husets bakgårdar. När han väl kunde ertappas, vägrade han först att uppge sitt namn.

Ett avhugget huvud

Dock fanns det inga tvivel hos samurajerna vem personen de hade framför sig var. Mannen som skälvde på sina bara knän bar ett distinkt ärr på huvudet, en skråma som kom sig av bladet på en adlig dolk. Samurajledaren Oishi tog på sig att meddela Kira om att hans tid var inne. Han knäböjde inför mannen och erbjöd med respektfull röst en möjlighet till en ärans död via seppuku. Samma kniv som Asano använt vid sin död hölls fram. Kira vägrade dock att finna sig i sitt öde och vädjade om nåd med hoppet om att han skulle få behålla livet. Detta var dock inte ett alternativ och efter en stund av ångestfyllt bedjande fick Oishi nog. Han beordrade två av samurajerna att hålla Kira intill marken och högg följaktligen huvudet av honom. Hämnden var uppnådd, äran till både mästare som edsvuren samuraj återställd.

Med Kiras huvud i behåll gav sig så samurajerna av mot sin herre Asanos gravplats. De lämnade dock inte Kiras bostad innan de släckt alla facklor och ljus för att förhindra en eldsvåda. En lång resa låg framför dem och vid dess ände skulle de finna sitt uppdrag som sina liv fullbordade. De red genom en närliggande stad där invånarna kom ut för att betrakta den parad av blodiga krigare som passerade förbi. Samurajernas dåd hade redan nått befolkningen och de hyllades för sin ärorika aktion längs med vägen. När de väl nådde fram till Asanos grav, presenterade de Kiras avhuggna huvud för sin vilande herre. Därefter överlämnade de sig alla till myndigheterna och blev prompt arresterades.

Anslog sig till sin mästare

Även om en hämndaktion likt denna var traditionsenligt för samurajer, hade det nyligen blivit olagligt. De hade agerat utifrån ärans krav men ändå mördat en man. Kiras död kunde inte gå ostraffad och en dödsdom utdelades till var och en av de samurajer som deltagit i räden på instruktörens bostad. Dock tilläts de möta döden på hedersamt vis. De alla fick valet att utföra seppuku, likt deras herre Asano. Varenda en av dem valde detta öde, inklusive Oishis son, som enbart var 16 år gammal. Domen utfördes den 20 mars 1703 och efter att de stolta krigarna låg döda jämtesides varandra hedrades de genom att beviljas sin sista viloplats framför deras mästares grav.

47 ronin begravningsplats

Idag har Asanos gravplats med hans fyrtiosju samurajer vilandes framför honom blivit en likväl historisk som kulturell punkt på den japanska kartan. Varje år hålls en minnesstund för den unge adelsmannens trogna tjänare vilka gick till döden för sin herres heder och uppfyllde sin ed.

 

Fortsätt läsa

Roligt

Historiens största krogslagsmål

Publicerad

den

Krogslagsmål huvudbild

När spriten tillåts flöda fritt kan en annars fredlig situation ibland eskalera till något exceptionellt våldsamt. Att folk har varit involverade i slagsmål på fyllan är inte direkt en ovanlighet. I vissa fall kan dessa handgemäng dock nå astronomiska proportioner, som i Philadelphia 1742.

Ett rekorderligt sjömansslagsmål

När stora krogslagsmål tar vid, tycks det efterföljande kaoset och krossade spritflaskorna vara som honung för sjömän. Starka karlar med saltvatten i ådrorna har en tendens att svinga loss närhelst tillfället uppstår! Precis så var fallet en ödesdiger dag i den amerikanska staden Philadelphia år 1742. Innan revolution och frihetskrig hade nått jänkarnas stränder, fanns det redan gott med kampvilja på kontinenten.

Politiska val, religion och knytnävar

Philadelphia 1700-tal

Det enorma slagsmål som bröt ut i staden kom som följd av anklagelser av valfusk. Det, samt självfallet en överkonsumtion av alkohol av burdusa sjömän. Under 1700-talet representerades de amerikanska kolonierna, då tillhörande Storbritannien, av så kallade samlingar (Assembly). De som satt i dessa positioner valdes in av folket i processer som ofta stod under kritik från de underrepresenterades sida. I just Philadelphia fanns et även en god dos av religion inblandat, vilket sällan leder till goda ting.

De som följde den anglikanska tron, misstänkte att stadens kvävare planerade att fuska till sig valet genom att tillåta tyska immigranter utan medborgarskap att lägga röster. Om dessa misstankar låter bekant, beror det på att samma anklagelser existerar än idag i den politiska sfären. Kvävarna i Philadelphia kände minst sagt ett obehag över den hatiska inställningen från sina anglikanska vänner, och försökte sätta stopp på bland annat serveringen av alkohol i hopp om att känslorna skulle lugna ner sig lite.

Första slagen svingas

Nu hade Philadelphias anglikanska population två problem på händerna. Misstankar om valfusk samt en sinande alkohol. Båda var oförlåtliga under 1700-talet, speciellt när det kommer till de sjömän som satt vid borden på puben Indian Head. När två kvävare försökte få den anglikanske pubägaren Peter Robinson att sluta servera drinkar, bemöttes de av en ilsken blick och möjligen ännu ilsknare ord.

Deras förhoppningar på en fridsam valdag slogs i spillror när sjömännen på puben fick nys om att kvävarna ville se deras glas stod tomma. Raka motsatsen blev fallet, då ett par kraftigt berusade karlar samlades kring en sjökapten vid namn Mitchell, som uppmanade till våldsamheter! Påkar togs fram, glasflaskor slogs sönder och allmän hysterisk galenskap tog plats i dessa spritdränkta seglarhjärnor, när de prompt marscherade ut genom pubens dörrar i jakt på folk att slå ner.

Vad som började med en liten gruppering uppretade sjömän, utvecklades snart till kravall-liknande scener. den polisiära myndigheten i Philadelphia kunde inte hantera den växande folkmassan av anglikanska vinälskare, och ett brutala slagsmål mellan tusentals personer bröt ut över stora delar av staden. Blodet flöt på gatorna jäms med allehanda likörer, när stridigheterna nådde sin kulmen framför stadshuset.

Varken vinst eller vin

Amerikanskt val

Tids nog kunde saker och ting lugna ner sig. Av näst intill oförklarliga anledningar, rapporteras inte en enda person ha avlidit som följd av slagsmålen. Även antalet skador som behövde sjukvård var relativt lågt med tanke på det kaos som utspelat sig. Blev det några som helst konsekvenser på det våldsamma beteendet? För den anglikanska befolkningen i Philadelphia, blev saker och ting inte direkt bättre.

Politiskt sätt var det ett fiasko. Som resultat av våldet hade de besudlat sitt namn, och resten av stadens invånare blev avskräckta från att lägga sina röster på anglikanska kandidater i valet. Även deras annars så fria spritkonsumtion fick sig en törn, då nya lagar och reglementen infördes för att få bukt på det hämningslösa drickandet. Det sägs att våld inte löser några problem, och för de stackars Philadelphiaborna tycks detta uttryck stämma väl. Till historien gick de dock, när de stod gästabud för det största krogslagsmålet någonsin! En fjäder i hatten, eller i alla fall en droppe näsblod på kullerstenarna.

 

Fortsätt läsa

Lista

Världens största lyxbåtar

Publicerad

den

Lyxyachts huvudbild

De rika har en vana av att lägga ut ofantliga mängder pengar på så kallade “lyxbyggen”. Vare sig det gäller bostäder eller sjöfarkoster, kan man räkna med att inga besparingar görs när världens krösusar öppnar plånboken. Nedan har vi listat världens fem största privatägda lyxbåtar.

Ut på de vida haven

Människan har varit sjöfarande i årtusenden. Från att vi först började slänga en bit bark i ån att färdas på, har det funnits en fascination över att resa på de blå vågor som täcker den större delen av våran lilla planet. Med tiden har dock konsten att bygga båtar utvecklats markant. Från att förlita sig på vinden i seglen, finns det idag helt elektroniskt drivna farkoster.

Med utvecklingen har även storleken minst sagt ökat. Idag kan man finna monstruösa konstruktioner ute i havet, varav vissa är privatägda. Nedan kommer det nu att listas fem riktigt ordentliga båtar, vars omfång gör dem till de största yachterna i världen.

5. Dilbar – 156 meter

Dilbar

Den här farkosten konstruerades i 2015 av skeppsbyggarna Lürssen i Tyskland. Båten ägs idag av den ryske oligarken Alisher Usmanov, som spenderade en ansenlig summa för att få sin lilla båt i vattnet. Usmanov är dock ingen främling för pengar. Han uppskattas vara värd cirka 200 miljarder svenska kronor, en förmögenhet han samlat på sig genom att investera i den ryska gruvindustrin. Hans yacht Dilbar är 156 meter i längd, och drivs av en besättning på över 80 personal.

4. Dubai – 162 meter

Dubai

Som namnet avslöjar ägs lyxyachten Dubai av en rikeman från mellanöstern. Båten tillhör Mohammed bin Rashid Al Maktoum, vice-president av Förenade Arabemiraten. En man med miljarder på kontot, investerade han i sin båt i 1995. Elva år senare stod Dubai klar i 2006, då den sjösattes skeppsbyggarna av Blohm + Voss  och Lürssen. Yachten är enorm, och till ett värde av cirka 4 miljarder svenska kronor uppmäter Dubai hela 162 meter i längd.

3. Eclipse – 162.50 meter

Eclipse

Ännu en rysk oligark träder in på den här listan med yachten Eclipse, byggd i 2009. Den här gången är det fotbollslaget Chelsea FCs ägare och naturgasmagnaten Roman Abramovich som får äran att profilera med sin rikedom. Värd cirka 125 miljarder svenska kronor, är det inte konstigt att den ständigt lyxsökande Abramovich ville ha sig ett vrålåk på de sju haven. Båten mäter upp till 162.50 i längd, och är beroende av en besättning på cirka 70 personal för att kunna drivas. Utöver de otaliga rummen på Eclipse, kommer den här farkosten även med två plattformar ämnade för helikoptrar.

2. Fulk Al Salamah – 164 meter

Fulk Al Salamah

På listans plats nummer två finner vi en båt som tillhör ett familjekollektiv. Det är inga andra än Sultanen av Oman och hans familj som har den här yachten i ägo. Fulk Al Salamah är minst sagt i den större klassen av båtar. Namnet översätts till “Fredens Skepp”, och med sina 164 meter i längd finns det ingen tvekan om att man säkerligen känner sig fridfull vid en av dess pooler. Yachten byggdes i 2016 i Italien, och har de senaste åren legat förtöjd vid en av Omans otaliga hamnar för lyxbåtar, från vilka den då och då gör små utflykter ut på de vida haven.

1. Azzam – 179 meter

Azzam

 

Azzam översätts till svenska som “Resolut”. Ett passande namn på en gigantisk skapelse ämnad för sjögång. Båten byggdes i 2013, och har sedan dess varit världens största privatägda lyxyacht som går att finna. För att ge en så bra beskrivning som möjligt i textform av denna monstruösa konstruktion, kan det avslöjas att Azzam bland annat har rum för en mindre ubåt, vilken kan sjösättas när ytvattnet blir alltför tråkigt att beakta.

Den ägs av Khalifa bin Zayed bin Sultan Al Nahyan, den sittande “presidenten” av Förenade Arabemiraten. Sheikh Khalifa, som han kallas i folkmun, och hans familj sägs vara värda cirka en och en halv biljon svenska kronor! Med denna ofantliga rikedom på händerna, hör det till att man visar upp sin förmögenhet genom att investera i ett smärre kryssningsfartyg som privat farkost. Azzam är hela 179 meter i längd, och kommer troligen besitta tronen som den största lyxyachten i världen en längre tid. Inte helt olikt hur dess ägare antagligen kommer besitta sin position som “president” en längre tid utan större svårigheter…

 

Fortsätt läsa

Rekommenderad